Vi jobbar på vårt FS-program och det blir något lite säkrare efter hand. Och så fort det börjar kännas tryggt så kommer jag på någon liten förändring. Vi jobbar långsiktigt. Vårt största problem är ju egentligen inte själva programmet, utan allt runtomkring.
Vi har varit i hallen två gånger sedan senaste inlägget. En gång alldeles ensamma och då jobbade vi mycket med fokus på startrutiner och uppvärmning. Givetvis körde vi igenom programmet några gånger också och känslan efteråt var kanon. Inte trodde jag att den kunde toppas av gången därpå, men det kunde den faktiskt. Nu hade vi kamraten som störning på planen medan vi jobbade med vårt program, ingång på planen, svåra övergångar och även lite avståndsarbete. Allt detta helt utan kopplet, som blivit som en livlina för oss båda. Strix gjorde precis det som förväntades av honom och stördes inte alls av att en annan hund agerade parallellt på planen.
En härlig syn …
