Vilken helg!

Nu var det ett tag sedan jag skrev senast. Det känns som det har hänt massor, men så är det väl inte. Tiden går.

Just nu är jag helt uppfylld av förra helgen. Den tillbringade jag i Västervik tillsammans med en mycket uppskattad vän. Att träffa henne ger mig så otroligt mycket, både inom hunderiet som rent allmänt. Så otroligt synd att det blir så sällan, men å andra sidan blir det ju extra roligt när vi väl ses. Vi planerar att försöka hitta en helg i vår igen. Hoppas verkligen att det går att få till.

Hur som helst så fick vi till så bra träning, och efter så otroligt lång tid med fokus på allt möjligt annat så hittade vi tillbaka till bubblan. Det var länge sedan vi var där nu, alldeles för länge sedan, och känslan var enorm. Jag har under en lång tid känt att vi är på väg åt rätt håll, men nu i helgen så kickade känslan in helt och hållet. WOW, vilken boost!!!! Den här bilden säger verkligen allt om vilken känsla vi hade emellan oss, Strix och jag. Helt blinda för omvärlden, bara vi två.

Vad tränade vi på då? Ja, mest på positionen. Och vilka framsteg vi gjorde så snart vi kom in i bubblan. Plötsligt kunde jag börja fila lite på detaljer. Vi körde också lite kedjor i vårt freestyleprogram, och det börjar kännas riktigt bra. Vi tragglar på.
I övrigt fick jag också få ta del av kamratens träning, och jag säger bara det: Vilket krypande de är på väg att få till!!!!!!!

I vardagen hemma så har vi ju träningsgruppen i hallen på hemmaplan. Det är svårt med störningen, men det blir sakta bättre. Jag ser nu verkligen fram emot nästa träning efter den här helgen. Med känslan i färskt minne kanske vi kan få till bubblan även där.

Och igår var vi till Kolbäck för noseworkträning igen. Så kanonbra träning vi fick till. Vi körde behållare och fokuserade på starter. Jag kunde se vilken effekt det hade på honom när jag hjälpte honom igång på rätt sätt.
Vi körde även noggrannhet, vilket idet ibland kan vara lite si och så med bland behållarna. Men denna gång fick han tji, ingen hjälp att läsa uppgiften och då var det roligt att se hur han kavlade upp ärmarna och ansträngde sig ännu mer. Jag tror nästan att han tyckte att det var roligare när det inte var så lätt som han kanske först tänkte sig.