Månad: juni 2017

I vanlig ordning har vi firat midsommar hos min syster i Kumla. Vi sitter på lövad loge och njuter av traditionell midsommarmat med klassisk efterrätt.

Varje år är det sedan lika spännande att se hur fin tårta som serveras. Den är ALLTID god och ALLTID vacker. I år var det körsbär.

Strix är med inne på logen, men får vara i bur. Med sin allergi klarar inte min syster att få honom för nära, men på logen och med lite avstånd fungerar det bra. Med takluckan öppen kunde han ändå känna att han fick vara tillsammans med oss. Mycket praktisk lösning (och dessutom kanonbra att ha hans huvud på precis rätt höjd vid min stol så att han kunde provsmaka osten).

I övrigt är det lite jobbigt för Strix här på hemmaplan just nu. Grannarna är för tillfället hundvakt åt två hundar, och det går inte alls särskilt bra dem emellan. Strix är ovanligt på och märkbart störd av arrangemanget. Han visar närmast upp ett beteende som om de vore löptikar (vandrar, piper, vill inte äta, har svårt att sova), med den skillnaden att han ABSOLUT inte vill ha dem i närheten. Det är dock inga tikar, så jag funderar på om de möjligen kan vara kemiskt kastrerade. Det ska ju kunna trigga igång vissa hanar har jag hört, och Strix kanske är en sådan som reagerar på det viset. Jobbigt är det, hur som helst.

På söndagen var vi iväg till ett stall i närheten och tränade nosework. Så otroligt spännande att se hur bra han kunde jobba trots svåra vindar. Vi gömde både inne och ute, och insåg att trots att det blåste friskt var det lite märkligare vägar som doften tog INNE i stallet. Han letade på bra och hittade efter lite jobb på gömmorna. Dock kom han av sig lite när han plötsligt insåg att det stod en häst i en av boxarna. Det hade han inte fattat först. Nyttig träning. Himla kul att han kunde fokusera med tanke på hans något splittrade uppträdande i övrigt.

Och idag, måndag, så tog vi ett nytt tag med HtM-träningen igen. Jag valde att hålla till inomhus, även om det blir lite väl trångt, för jag ville inte att han skulle störa sig på grannarnas ”gäster”. Efter ett uppehåll brukar det vara lite si och så med utförandet från start,men jag körde hela programmet direkt utan extra hjälper eller förstärkningar. Han hängde med direkt, med fullt fokus. Duktig liten kille belönades med ett godisregn efter slutposen. Vi körde slutet några gånger till med olika belöningar och sedan avslutade vi. Jag ville VERKLIGEN köra en gång till och filma, men valde att avstå. Bättre att sluta med känslan på topp. Det var svårt, men jag vet att jag gjorde rätt och känner mig mycket stolt över att jag klarade det.

 

Äntligen fick vi vårt första diplom i Nosework. Gårdagens tävling omfattade samtliga moment och gick av stapeln i strålande solsken. Allt kändes mycket bra och humöret var på topp hos de allra flesta.

Strix skötte sig fantastiskt bra, både när det gäller sökarbetet och under väntetiderna emellan. Eftersom vi tävlade på förmiddagen så valde vi att ta en promenad i omgivningarna medan eftermiddagens ekipage jobbade i banorna. Det blev ändå en ganska lång väntan, men stämningen var mycket bra. Otroligt fint arrangerat!

Placeringsmässigt var det inte mycket att hurra för. Strix söker inte särskilt snabbt. Ska vi lyckas med korta tider gäller det att ha lite tur också, men för mig är det totalt oviktigt med tiden (så länge vi hinner inom marginalen förstås). Det viktiga för mig är att Strix söker fokuserat och metodiskt, och det gjorde han igår 🙂

Några av kommentarerna:
”Fint att ge hunden tid att komma igång att söka efter snabb miljökontroll”
”Fint att du väntar ut hunden och låter den komma ända fram till källan”
”Fint avslut”
”Trevlig start”
”Fäster fint vid doften”
”Stöttar upp hunden bra”
”Håller ett bra lugn”

Jag känner mig verkligen kanonstolt över vår prestation!

Nu dröjer det ett tag innan nästa gång, det är svårt att komma med. Idag kom beskedet om en tävling jag anmält mig till i höst. Jag stod på reservplats 93 på 40 starter …

Hur som helst, idag är vi tillbaka i vardagen. Promenad i ösregnet efter förmiddagens jobb. Jag är fullständigt genomblöt och frusen (det började ju inte regna förrän vi kommit en bit, så jag var ABSOLUT inte klädd för en rotblöta) och i skrivande stund tappar jag upp ett varmt bad som jag ska krypa ned i för att få upp värmen igen.

Nu ska vi fortsätta träna nosework, men den närmaste tiden kommer jag att lägga lite mer fokus på htm. Jag är ju med i en programboostgrupp, och jag har fått massor av idéer som jag måste prova nu när jag kan lägga lite mindre tid på nosework och mer på htm. (Kanske jag provar lite freestyle också, vi får se.)

Det är en härlig känsla när allt går åt rätt håll.

Sista kvällen i maj begav vi oss iväg till Borlänge för att tävla Nosework Enskilt moment, fordon. Med tanke på vårt usla debutresultat hade jag idag satt upp endast uppgiftsmål. Självklart ville jag förstås ha ett bra resultat också, men det viktigaste var ändå att klara våra uppgiftsmål. Att tänka på det sättet har gjort stor skillnad för min enorma tävlingsinstinkt. Insikten att det faktiskt inte heller är självklart att man KAN tävla tillsammans och då bör njuta och ha roligt tillsammans de gånger man kan det har också gjort sitt till.

Uppgiftsmålet var att stötta Strix genom HELA tävlingen. Inte bara under själva söken, 3 min var, utan under hela tiden vi var på plats. Han hade sitt gula band på kopplet och alla (nästan) var otroligt hänsynsfulla. Jag var noga med att hjälpa honom att fokusera på mig i stället för alla andra, även om han förstås fick tillfälle att spana lite också. Han höll en jättefin kontakt och skötte sig mycket bra. Jag valde däremot att flytta bilen då vi hamnat bredvid en som hade svårt att sluta skälla, och det gjorde att Strix hade svårt att koppla av. Jag ville ge honom alla förutsättningar den här kvällen.

De fyra banorna låg på två olika områden. Bana 3 -4 var mellan garagelängor på asfalt och bana 1-2 var högt uppe på en gräsklädd kulle där det fanns fullt av olika fordon (tågvagn, bilar, flygplan, bussar…). Här uppe stormade det rejält, så förutsättningarna var allt annat än enkla. Strix och jag var i gruppen som började nere på asfalten.

Bana 3 var en skåpbil och en täckt släpkärra. Vinden for rätt ordentligt mellan längorna också, och han virrade lite grann men det syntes tydligt att han hade doften fast den var svår att lokalisera. Med 20 sekunders marginal frysmarkerade han sedan kanonfint och våra första 25 poäng var i hamn. ”Söker bra punktvis” blev domarkommentaren.
Direkt över till bana 4. Den bestod av två personbilar. Jag selade av emellan för att kunna få till vår startritual, och nu gick det bättre. Vi började med ”fel” bil och han jobbade på bra. När vi kom till rätt bil så frysmarkerade han hur säkert som helst. Nu hade vi 38 sekunder tillgodo. Ytterligare 25 poäng och nu kände jag mig helnöjd. ”Söker med hjälp fint” blev utlåtandet här.

Nu blev det en lång paus innan det var dags att gå till gräskullen. Vi tog en promenad och höll oss lite för oss själva i bilen. En aning osocialt eftersom jag gillar att prata med folk, men idag hade jag beslutat mig för att allt skulle ske på Strix villkor. Jag drog mig sedan till den markerade väntplatsen för nästa sökområde. Jag gick dit lite för tidigt insåg jag sedan, för vi blev stående lite för länge.

Koncentrationen var därför inte alldeles på topp inför bana 1, en buss. Här uppe blåste det ofantligt, och Strix hade jättesvårt att hålla sig till bussen. Han ville gärna fladdra ut lite. Om det berodde på att underlaget var gräs där de andra gått, att han helt enkelt laddat ur under väntetiden eller om doften blåste ut vet jag förstås inte. När vi väl kommit så långt att jag trodde mig veta ungefär var doften fanns så tog tiden slut. Men doftgömman var mycket riktigt i närheten, så han fick ta den utan poäng för att jag skulle kunna belöna. Gillar verkligen det hundvänliga upplägget i den här sporten. ”Stöttar hunden” var utlåtandet här, och det kändes så skönt att få ett kvitto på att jag agerade rätt.
Bana 2 var sedan två bilvrak. Av och på med selen emellan, allt för rutin och trygghet. I den här banan var det egentligen inga problem bortsett från en liten konstpaus för att kolla in när plasten runt flygplanet bredvid smattrade och flaxade i stormvinden. Med knappa minuten kvar frysmarkerade han lika stensäkert igen och vi hade lyckats med 75 poäng totalt. Helt klart över förväntan. ”Trevlig start. Jobbar bra med sin hund” stod det i protokollet. Så skönt att läsa. Vi har haft så svårt i starterna, men jag har jobbat på startrutinerna. Och att hjälpa honom är ju min uppgift.

Vid prisutdelningen konstaterade de att det hade varit tuffa förhållanden. Det gör mig extra stolt över våra tre delsök med full pott. Trött men lycklig körde jag den långa vägen hem och kom inte i säng förrän efter kl ett på natten. Lite tufft att gå upp i morse, men det får man ta.

Det känns verkligen som att ekorrhjulet, som varit på väg lite för hastigt åt fel håll, faktiskt har vänt och nu snurrar lite försiktigt åt rätt håll igen. Även utanför tävlingsbanan gör vi framsteg. Vårt envisa tragglande med att få ordning på Strix förkärlek att streta i kopplet på promenaderna visar nu riktigt fina resultat. Det kan tyckas som en enkel sak, men det är med det som med allt annat, när det har fått gå lite för långt är det alltid svårt att jobba bort olater.