Månad: december 2017

Årets sista dag är här. Osökt dyker det upp tankar på avstämning av året som gått och planer iför nästkommande. Och det har verkligen hänt mycket under året. På gott och ont. Mest gott, lyckligtvis.

Gårdagen ägnades åt nosework, och Strix var jätteduktig. Han fokuserade betydligt bättre än jag trodde att han skulle göra, och han fixade även några kluriga gömmor där han fick jobba lite för källan utan att bli frustrerad och ta till skallet.

Idag gick maken ut ett spår till oss, tack för det. Det är en fröjd att gå på i linan efter den här gossen.

Vägövergång med korsande spår av hund och människor var inga problem alls

Nu hoppas vi på att det blir lika lugnt på smällarfronten som det brukar här hemma. Strix gillar inte smällarna precis när de är igång i närheten, men hanterar dem trots allt rätt okej. Hoppas det får fortsätta så.

Eftersom det börjar ett nytt år imorgon så blickar vi framåt. Planer finns, flera spännande saker att se fram emot. Men! Framför allt har jag tänkt mig att 2018 ska bli året när jag ska (försöka) ta saker för vad de är och ta en dag i taget. Här och Nu!

 

Det känns som det går bra nu.

Vi har ju tragglat med ”om” i omgångar hur länge som helst, och plötsligt lossnade det. Nu gäller det att hålla i träningen, befästa och öka uthålligheten. Så peppad!

Om

Det och vårt nya spegelmoment kommer att klara den variation och svårighetshöjning som jag strävat efter med vårt program.

Dessutom är jag mer än nöjd med gårdagskvällens träning i arenan. Det var inte så jättemånga där, men Strix gjorde många små framsteg och skötte sin uppgift med bravur!! Vi hade fullt fokus på varandra den här kvällen – precis som det ska vara.

Väl hemma fick han koppla av med märgben framför brasan. Mysigt.

Nu i helgen ska vi (nästan) ta ledigt från träningen och ägna oss åt att julpynta. Nästa vecka har vi några nya träningar inplanerade.

 

Vi håller så smått på att jobba in ett nytt trick. Jag inser att vi behöver en större svårighetsgrad, då det vi har med hittills i vårt freestyleprogram är relativt enkla saker, och dessutom hamnar i samma kategori av trick. Jag har därför tänkt jobba in ett trick ur en ny kategori. Tricket i sig är ganska enkelt, så jag har valt att vi ska jobba på avstånd och med ryggen åt varandra samtidigt (vilket höjer svårighetsgraden).

Tanken är förstås att detta ska fungera med minimalt små hjälper i slutänden, men vi har i alla fall kommit en bit på väg. I nuläget är det överdrivna hjälper och ibland ser man att han inte riktigt kopplat det hela fullt ut. Vi skyndar långsamt.

Liten film på nya tricket under inlärning

Det är så skoj att prova sig fram till nya trick. Det är så himla roligt att se när poletten trillar ned. Ingenting är ännu befäst, men han börjar få grepp om det hela nu. Det märks att Strix har fattat konceptet av nyinlärning (inte en dag för tidigt) och jag måste bara bli bättre på att jobba på det här sättet.

Vi jobbar på lite annorlunda saker. Vårt program känns ganska färdigt. Eventuellt ska jag byta ut en sekvens, eftersom han har en tendens att blanda ihop ”följa i front” med treans position från HtM-programmet. Det är ju inte optimalt då jag vill att han ska känna sig helt trygg med programmet och inte behöva röra ihop det för sig. Enkelt och tydligt ska det vara. Men det jobbar vi på separat.

Vår stora utmaning är hela biten runtomkring, med fokus och att vi lyckas vara i bubblan. Så för tillfället tränar vi mest på det när vi är på anda platser än hemma. I förmiddags hade vi tid i hallen och idag ägnade vi större delen av tiden åt att träna på att gå in på planen, något som kan te sig nog så svårt. Men det är ju superviktigt. För det spelar ingen roll hur duktig man är om man aldrig lyckas komma igång utan en massa krångel.

Att koppla loss kopplet och fortfarande hålla kontakt, att gå in på planen med bibehållen kontakt och att starta i samma mood, det var dagens övning. Mer än så krävdes inte för full belöning idag. Jag tycker att det gick ganska bra.

En liten film från dagens träning