Helgkurs i hundspråk och psykologi

I helgen har Strix och jag varit på kurs igen. Denna gång var det mest för mig och mycket tid i bur för Strix. Jättebra passivitetsträning, som han verkligen behöver. De övningar han var med på skötte han jättebra. Jag tror inte att han har haft speciellt tråkigt, utan verkade väldigt nöjd.

Kursen hölls av Karin Prytz, Tass i Hand, som jag varmt kan rekommendera. Ämnet var hundspråk och psykologi, och det var otroligt givande. Vi hann med många intressanta diskussioner. Språk, signaler, stress, passivitet, inlärning, forskning, relationer, känslor … ja, kort sagt det mesta.

Nu har ju Strix lite svårt att lita på andra hundar, och går gärna in i försvar lite onödigt tidigt. Han har tyvärr hamnat på fel plats vid fel tillfälle några gånger och har därför fått tråkiga erfarenheter. Även andra saker som dyker upp plötsligt kan ibland utlösa samma reaktion.

Jag älskar Strix (om någon nu missat det), och jag har bestämt mig för att hjälpa honom ur det här. Om jag tycker att det är jobbigt så är det säkert ingenting mot vad han känner.  Under helgen har vi gjort jättefina framsteg, och jag har dessutom fått  upp ögonen för vilka olika alternativ som är bättre eller sämre i just hans fall. Fyllt på lite i verktygslådan, kan man säga. Och att få ett kvitto på att han reagerat rätt till 100% när han fått rätt förutsättningar, även i – för honom – svåra situationer, känns obeskrivligt skönt.

Jag har tänkt att vi ska boka en privatlektion eller två också där vi kan gå mer på djupet i vad just han (och jag) behöver, och känner mig riktigt hoppfull.

Efter att ha kommit hem så slocknade vi båda tidigt båda kvällarna. Det var förvånansvärt lätt att gå upp dag 2, men idag blir det nog inte så många knop för oss. Det är ju tur att jag jobbar kväll så att vi kan ta det lite lugnt. Efter en skön sovmorgon och morgonsväng latar vi oss lite och satsar sedan på en lång skön skogspromenad, det låter lagom.

Riktig boost

Strix och jag är med i en programboostgrupp för freestyle/htm på nätet. Helt suveränt. Man får ta del av alla i gruppens tankar och funderingar, och så får man hela tiden stöd och feedback från kursledaren. Just nu slipar vi på programstart, och jag börjar ÄNTLIGEN känna att det lossnar i starten. Det får inte vara för svårt, det får inte vara för lätt och Strix och jag måste våga lita på varandra. Svår balansgång, men det känns som vi är på rätt väg nu. (Blir dessutom grön av avund när jag ser vad andra har lyckats hitta på. Såå bra idéer man kan få. Hoppas verkligen att jag lyckas bli lika kreativ så småningom.)

Den här helgen har varit suverän på många sätt. Sovmorgon gånger två, inte fel alls. Visst, Strix ska få en promenad och frukost, men att kunna krypa ner under täcket en stund efter det känns bara såååå lyxigt. Att det dessutom varit riktigt vårväder har ju inte känts fel heller, denna kalla vår.

På lördagseftermiddagen träffades vi från noseworkgänget på tågstationen i Kungsör. Många utmaningar och störningar fanns det där, vill jag lova. Frestelsen att kissa var lite väl stor … Jag har bestämt mig för att träna utan byxorna på honom och försöka korrigera honom så att han ska förstå att det inte är okej att kissa när han är ”på jobbet”. Här hade vi lite att jobba på med tanke på hur pass inkissat området troligtvis var. Men jag avgick med segern där. Hoppas att han lär sig med tiden.

Hur som helst så hade han lite svårt med fokus på de första gömmorna. Det lite typiskt honom. Han jobbar bättre efter en eller två lyckade sök. Jag får ta till mig det och försöka få till en bra startrutin. När han väl fokuserar är han superduktig.

På söndagen fick vi låna grannarnas garage, vedbacke och växthus. Här kunde jag gömma flera doftkällor, och Strix jobbade på fint (efter att ha snurrat lite väl mycket i starten (igen).

Lite senare på eftermiddagen preparerade maken två fordon åt oss. Detta för att jag inte skulle veta. Det är så viktigt att inte veta och att inte styra. Lite ofokuserat i starten på cykeln, som vi körde först. Men snart var han inne i det, och jag valde att avvakta med att signalera markering tills han VERKLIGEN hade fryst doften under framhjulets stänkskärm.

Direkt efter det gick vi till gräsklipparen. Nu var det inga problem i starten, och snart kunde Strix konstatera var doftgömman fanns och markera så att det inte fanns några tveksamheter.

I övriga vardagslydnaden jobbar vi mycket på kontakten under promenaderna. Den är inte alltid den bästa och Strix drar en hel del i kopplet. Sånt där som borde vara självklart är inte alltid det man ägnar sig åt. Det har varit lite si och så med hans koppelträning (av olika anledningar) ända sedan han var liten, men skam den som ger sig. Det är först nu i vår som jag tagit tag i det mer konsekvent, och träning och envishet visar sig ge resultat (förstås!). Nu går det jättebra i störningsfria miljöer. Vi jobbar vidare.

 

 

Premiärtävling i Nosework

Första varma vårdagen inföll den första maj i år. Då åkte vi iväg och tävlade i Nosework, Strix och jag. Inga förkunskaper som helst i själva tävlingsverksamheten hade jag, och därmed inga som helst resultatmål. De mål jag hade satt upp för dagen var att lära mig så mycket som möjligt, se till att vi hade roligt utan prestationskrav och att lita på Strix fullt ut. Jag lyckades med allt utom det där sista, men även där skötte jag mig bättre än förväntat (vilket förstås ledde till att Strix gjorde det också).

Vi började med inomhussöket. Här jobbade Strix runt jättebra, och slutligen stannade han och frös till mycket tydligt. Han hade då nosen precis mellan ett kylskåp och en liten pall. Båda stod vid väggen med någon decimeters mellanrum. Strix frös med nosen mitt emellan, lågt. Här skulle jag förstås ha stillat mig lite, så att han hade markerat tydligare, men jag var så glad att han markerade (han har ju ingen jätterutin på olika hydrolatsorter och jag vet att han kan bli tveksam när det är en ny doftvariant) att jag höjde handen och sade Markerat. Jag fick då frågan var doften fanns, och då gissade jag på pallen. Det var fel, eftersom doften satt på baksidan av kylskåpet. Ack, så nära. Men här lärde jag mig att jag ska vänta ut en mer distinkt och exakt markering.

Direkt efter detta gick vi till utomhussöket. Här var det splittrat. Vi såg de andra på avstånd, och det störde honom lite. Sedan hade några kissat, och han var också på väg. Jag korrigerade förstås (och fick självklart avdrag för det). Mycket ofokuserat arbete var det, och Strix fastnade lite envist på en sten. Osäker på kissförsöket som jag var ville jag inte ha honom där. När tiden gått ut fick jag veta att doften satt på undersidan av stenen, där jag då inte hade låtit honom jobba färdigt …
Jag hade fått höra på kursen att doften inte ska placeras på marken, för att undvika krafsande, så det fanns förstås inte i min världsbild att den skulle finnas där. Där ser man att man INTE ska ha förutfattade meningar.

Sedan var det en längre paus. Detta var nu årets första riktigt varma dag så vi blev riktigt slöa, både Strix och jag. Men sedan var det då dags igen.

Fordonssöket var nästa station. Det bestod av en bil och en åkgräsklippare. Strix var trött och jobbade inte så bra första vändan. Vi gick ett varv till. Här uppehöll han sig en stund vid ena framhjulet på bilen, men markerade inte. Vi gick tillbaka till gräsklipparen. Precis när de sagt att tiden var ute så hittade han doften. Fel igen, men för honom blev det rätt. Lärdomen jag drog här var att jag måste låta honom arbeta på lite större avstånd från mig. Han blev nog lite pressad av att jag höll mig inpå honom.

Allra sist hade vi behållarsöket. Detta var inne på en loge med en presenning som ”vägg” mot övriga tävlande – både hundar och folk. Dessa både hördes och syntes som silhuetter genom duken och Strix blev lite stressad av det. Han markerade halvhjärtat en låda. Det kändes inte rätt, men vad skulle jag göra? Precis när jag räcker upp handen byter han till den bredvid, och det var förstås den som innehöll doften.

Noll poäng totalt! Inget att skryta med, men jag är ändå mycket nöjd. Strix skötte sig bra hela vägen. Det är inte hans fel att jag inte vågade vänta ut honom för en exakt markering. Att vi inte hann med fordonen var väl också jag, och stenen på utomhussöket tar jag på mig helt och hållet. Jag har lärt mig massor. Strix jobbade på bra trots värme, trötthet och störningar. Vi kommer igen med nya friska tag 🙂

Att jag, som är en utpräglad tävlingsmänniska, faktiskt är nöjd med noll poäng känns lite ovant, men riktigt bra. Det både förvånar och gläder mig – verkligen!

Dagen efter var vi på kurs igen.
Strix jobbade jättefint och hittade doften varje gång. Det blev en riktigt, riktigt bra boost efter gårdagens jobbiga sök, och det visar sig att jag nog låser honom lite mer än önskvärt när jag får nervpåslag. (What else is new???)

Igår fick han helt och hållet ledigt, men nu drar vi igång med intensivsatsning på htm (vi är med i en programboost-satsning på nätet) och så fortsätter vi självklart med noseworken.