Nytändning

Det är sällan jag behöver motiveras till att träna. Jag har absolut inga problem att ladda för träning, oavsett vad som ska tränas. Tvärtom.

Tänk då en nytändning på det. Jisses, vilket träningssug. Och det är precis det som har hänt – tack vare den senaste onlinekursen. Jag ser plötsligt massvis med lösningar, och även om vägen vi måste gå, Strix och jag, är lång och vindlande krokig, så känns det plötsligt som det faktiskt finns ett slut i sikte. Äntligen!

Men det kommer att ta tid, och jag ska verkligen låta det göra det. Vi har hamnat så tokigt i vissa hänseenden att jag inte har något annat val än att låta det få ta den tid det tar.

Att sedan ha fantastiska vänner omkring sig, som man kan diskutera det mesta i hundträningsväg med, gör ju inte saken sämre. Jag är lyckligt lottad som har de vänner jag har.

Idag har jag plötsligt tänkt tanken Startklass och Appellklass igen. Det var länge sedan nu, men med nytt tänk och det positiva gensvaret från Strix så vaknar tanken till liv. Letade därför upp en apportbock. Strix har inte sett en sådan på över ett år, men grunderna satt kvar utan tvekan. Gott så, vi ska inte skynda på något. Vi har lååååångt kvar innan vi kan ge oss ut i hetluften på riktigt.

I övrigt tränar vi på enligt onlinekursen. Vi ligger en aning efter pga hettan – till och med vi tränar mindre – men det hinner vi ikapp. Fast igår körde vi ett kort superaktivt pass i stekande sol (33 grader i skuggan, så det var VARMT). Strix är helt fokuserad hela tiden, till och med husse blev imponerad.

Stort fokus ligger också på den mentala biten hos föraren, och den kan jag ju jobba en hel del med trots att det är varmt. Det gäller att analysera om det handlar om anspänning av tävlingsnerver eller om det är prestationsångest, eller kanske en kombination. Så otroligt spännande och lärorikt (och ibland riktigt jobbigt) att tolka de mönster man agerar efter, och hur det påverkar både mig och hunden.