Månad: juli 2017

Han har lite svårt att prestera med störningar, min bästis. Och vi fick i ärlighetens namn inte så mycket vila innan söndagens tävling. Varmt på rummet och lite svårt för Strix (och för all del mig också) att komma till ro. Tidigt uppe och lite nervigt innan samling.

Men det är så otroligt härligt med den här sporten. Alla är så måna om att hålla avstånd och visa hänsyn när man har gult band. Så skulle det vara överallt. Vi fick verkligen hjälp av funktionärerna att hitta en plats för oss själva att ladda på. Med startnummer fyra var det dags för oss tidigt. Lika så bra det.

Första söket var inomhus. I ett ridhus, ett kontor på övervåningen. Massor av nya lukter för Strix. Två små rum med lite bråte i, en och en halv minut. Strix var på från start och gick nästan direkt fram till en stol. Jag kände att det ev var en markering, men den var inte så tydlig att jag vågade lita på den. Jag drev på honom in i nästa rum. Här snurrade han lite under ett bord, och så blev jag stressad. Gick ut i första rummet igen när jag tyckte att han inte verkade fastna för något i det inre rummet. Tiden tickade på och gick ut. Och visst fanns doften där han hade visat först. Såååå typiskt.

Direkt ned för trappen och in i manegen för behållarsöket. Här kollade han av underlaget lite, men hittade rätt låda på 20,09 sekunder. Så jättehärligt att han från det stressade söket innan direkt skötte det snyggt i nästa sök.

Lunchuppehåll och lång väntan blev det sedan, innan det var dags för eftermiddagens jobb. Under lunchen hann vi se en katt – vilket innebär en explosion för Strix. Ett mindre lyckat hundmöte blev det också, och nu var han trött. Jag också. Värmen ökade hela tiden, till råga på allt. Jag samlade ihop honom medan vi väntade på vår tur. Kontaktövningar, fot och lite tricks. Bra att hålla fokus på koncentration i stället för omgivningen. Här och nu. Han och jag.

Fordon stod som nästa punkt på programmet. De stod också inne i ridhuset. Åkgräsklippare och en fyrhjuling med släpvagn. Han var riktigt laddad. Vi började med gräsklipparen. Ett varv runt och vi konstaterade att där var den inte. Släpet sedan, då det stod närmast. Inget på den sidan vi startade med och vi fortsatte med fyrhjulingen. Tyckte han gjorde en liknande markering på fronten som den jag missade i första söket, så jag tog tillbaka honom. Då frös han snyggt och fint, och vi hade klarat ännu ett sök.

Direkt över till utomhussöket. Sela av och på emellan, allt för startrutinen som nu börjar kännas trygg. Jag valde att ta på kisskyddet (som enligt domaren inte skulle kallas blöja, utan hölster, eftersom han har pistolen i det) då det var lite inbjudande miljö för skvättande. Fick också höra att två hundar innan oss hade kissat i rutan. Men Strix brydde sig inte ett dugg om det, utan jobbade fokuserat och markerade ruskigt snyggt.

Jag är så glad över hans prestation. Han brukar ju börja bra och inte orka mot slutet, men här växte han med uppgiften hela tiden. Det känns lite surt att jag inte var mer uppmärksam i första söket, men jag lär mig. Och att han levererade bättre och bättre känns också bra.

När jag sedan sett resultatlistorna blir jag ännu stoltare. Endast fyra hundar klarade diplom, så det var inte lätt. Vi var 0,18 sekunder från prispallen i behållarsöket, och om jag bara hade skött mina kort rätt så hade vi ju haft diplomet, och med tanke på hur snabbt han faktiskt fixade doften som jag missade så hade vi troligtvis vunnit hela tävlingen. Jag är så stolt över min bästis. Han har jättesvårt med störningar och ändå fixade han detta. Härligt. Det är så mycket mer värt än ett diplom, även om det förstås hade varit roligt att få ett. Han var värd det idag kände jag.

Nu har vi verkligen fått blodad tand och laddar för nästa utflykt. Tvådagars nosework i Vallentuna i augusti. Då har vi bokat hotell, och vi får se hur det går med nattro då. Men innan dess är det dags för collie-SM. Strix ska inte vara med, jag åker själv och jobbar som arrangör.

Andra semesterveckan går mot sitt slut och vädret är osannolikt bra. Varmt och soligt. Det har varit ganska sparsamt med hundträning, man orkar inte riktigt i värmen. Dessutom har vi prioriterat lite annat.

Middag med mina syskon, till exempel. Jätteskoj och trevligt. Vi ses alltför sällan. Vi provade att tillaga tjälknöl, och det blev riktigt gott. Maken gjorde egen potatissallad, och det går ju inte att jämföra med sådan man köper. Systerns familj stod för förrätten, som andades indiskt. Friterade blomkålsbollar med het tomatsås. Otroligt gott. Efterrätten var broderns familjs ansvar, och var lika gott det. Pannacotta med bär till. Otroligt gott alltihop!

Röjt bland ogräset har vi också gjort, umgåtts med trevliga grannar, slappat och läst en hel del. Och så har vi äntligen tagit en tur till Glass & Berså. Helt osannolikt goda glassar kan man köpa där.

Strix och jag har spårat också. Oj, så nöjd han var när han insåg vilken aktivitet som stod på programmet. Så himla motiverad och duktig var han att jag fick lite dåligt samvete för att vi inte gjort det på länge. Det får vi råda bot på.

Och givetvis pysslar vi med freestylen också. Vi nöter våra turer och kedjor med enorm fokus på tydlighet, säkerhet och samförstånd. Vi spelar musik hela tiden, men försöker inte bygga något speciellt anpassat än så länge. Det här ska bygga på säkerhet och förtroende, och då måste det få ta tid.

I skrivande stund ligger vi på ett rum på vandrarhem i Forshaga, Strix och jag. Det är olidligt varmt och vi borde sova och hämta krafter inför morgondagen. Noseworktävling i samtliga moment är det som gäller då. Jag har inga stora förhoppningar. Många av deltagarna sover här, så det är gott om hundar. Det är förstås jobbigt för Strix, som inte är van att bo ihop med andra hundar, och i kombination med lyhördheten i huset och den klibbiga värmen på rummet så känns det inte direkt som om vi kommer att få en lugn och vilsam natt. Det har varit REJÄLT flåsigt ett tag nu, men i takt med att det svalnar blir det förhoppningsvis bättre.

är nu till ända. Det har hänt massor. Vi (i ärlighetens namn är det maken som jobbat hårdast) har slitit med veden.

Vi har också fixat en massa surdegar som bara legat och stört, så nu har vi snart inga ursäkter att inte börja med nästa projekt: snygga till runt husgrunden, alltså byta bort lite gräs mot gruskant mot huset.

Vädret har varit riktigt bra. Varmt och skönt utan att vara överdrivet hett.

På hundfronten har Strix och jag varit till Borlänge och tävlat nosework – fordon. Vi gjorde det hela till en liten tripp och bokade in oss på Scandic. Mycket positiv upplevelse och Strix betedde sig som en mycket resvan globetrotter. (Det bådar gott inför kommande äventyr.)

 

Tävlingen då? Ja, det gick både bra och dåligt. Vädret visade sig från sin allra sämsta sida. Regnet vräkte ned helt osannolikt. När vi provade på doften som fanns för att kalibrera hundarna så verkade Strix inte fatta att den fanns där över huvud taget …

De första två söken var på järnvägsvagnar. Regnet strilade fortfarande. Allt var blött. Strix hade stora problem, men jobbade ändå på så att vi fixade båda dessa söken. Duktig grabb. Men han tog tydligen helt slut, för detta var svårt.  Sedan var det lång väntan till de två sista söken. Nu hade det slutat regna. Men Strix var fortfarande ruskigt trött

Precis innan vi skulle få sela på blev han störd av ekipaget innan. De gjorde absolut inget konstigt, och höll bra avstånd till oss, men Strix är ju som han är och har svårt att fokusera när han blir störd, och nu hade han ingen energireserv kvar heller. Så han kom aldrig riktigt igång med de sista söken och det slutade med att vi nollade dem. Fick ändå beröm för hur jag jobbar med honom och stöttar när han inte riktigt orkar. Det känns skönt att få lite positiv feedback. Värt otroligt mycket mer än poäng.

Tillbaka på hotellet så slocknade Strix direkt och sov sedan ovaggad hela natten, trots ovana ljud från korridoren. Favoriterna bland gossedjuren var förstås med på resan  också. Morgonen efter var han sitt vanliga pigga jag igen.

 

Efter en god hotellfrukost åkte vi vidare och hälsade på en kär vän i Hedemora. Så otroligt roligt att träffas, det blir ju alldeles för sällan. Hennes tik hade precis löpt klart, så det blev jobbigt för Strix som inte riktigt visste hur han skulle bete sig. Inte lätt att bli blixtförälskad och inte tillåtas uppvakta den tilltänkta. Till slut gav han upp. 

Väl hemkomna såg vi att vedbacken var helt färdig. Härlig syn!

Idag har vi varit till Örebro och tittat på Open Art. Konst eller bara konstigt, ja det kan man fråga sig.