And then suddenly it’s all there
Det händer grejor, det kan man lugnt säga. Sedan sist har vi hunnit med flera träningspass. Det första av dem var i hallen, och SOM han skötte sig. ❤️❤️❤️ Känslan var helt enorm. Han fixade alla störningar galant och jobbade jättefint. Jag körde t.o.m. okopplat några gånger, och han tackade för förtroendet och levererade jättefint.
Morgonen därpå fick han gå ett blodspår. Vilken iver! Han gick så klockrent i kärnan hela vägen och blev jätteglad när han hittade klöven på slutet. Snygg och tydlig markering. Bra!
Nästa utmaning var en heldag i Linköping. Jag hade anmält oss till Freestyletävling. Målet med dagen var att göra två diskstarter och få med oss trygghet och glädje hem i bagaget. Det klarade vi med råge. Jag hade med buren och så var vi inne i hallen hela dagen (med undantag av rastrundor förstås). Strix skötte sig jättefint. Jag vet att han brukar ha svårt att koppla av i miljön, men jag kände att vi passerade en milsten idag. Så lugn och fin i buren, inga överreaktioner på någonting och mycket fin kommunikation med dem runtomkring. Första starten blev super, verkligen. Det enda jag ångrar var att jag inte tog fram belöningen ännu lite tidigare, men man lär sig. Andra starten blev inte som jag tänkt mig från början (han fastnade i sniffande efter löptikar och då blev det lite konflikt) men jag lyckades hämta in honom och avsluta på topp. Såååå nöjd med dagen. Lång resa och dyra pengar för att diska mig två gånger, men en bra investering inför framtiden.
Nästa träningsträff var utanför Vasahallen i Arboga. Nyttigt med ny plats och lite udda störningar (dagisgrupp på utflykt, joggare, hundar på promenad, kommunens folk som jobbade med något på taket m.m.). Störningen av träningskamratens godisregn som rullade framför tassarna på Strix (tätt följt av kamratens hund som åt upp sin belöning precis bakom oss när vi passerat över) gick inte av för hackor, men han släppte mig inte med blicken en sekund. Han hade ett sådant fokus den här dagen så jag skulle knappt tro det själv om jag inte sett det på bild.
Något som jag plötsligt kände själv var hur jag blivit så pass mycket lugnare och hur jag vågade lita på honom. Tryggheten oss emellan växer för varje pass nu, och känslan är enorm. Ett citat som jag och kamraten diskuterade idag kom från PT Mikael Hollsten: ”Vi tar oss an alla utmaningar med huvudet högt och bröstet fram, och så låter vi hjärtat leda vägen”. Och tänk så mycket enklare allt blir när man orkar fokusera så själv. Saker faller på plats, en efter en, sakta men säkert.
Så hade jag anmält mig till en träning med Västerås Noseworkklubb också. Det blev en supertrevlig kväll med kluriga gömmor och trevlig stämning. Strix fick lite svårt med koncentrationen då det var en löptik med, men det är otroligt nyttig träning. När det blev lite för ofokuserat fick han vila lite i bilen, och sedan körde han på för fullt igen. Duktig kille hade dessutom inga svårigheter med att ta sig fram till gömmorna, och han fungerade verkligen bra trots flera hundar runtomkring.
Sedan hade vi en vilodag, när vi inte gjorde många knop – det är också välbehövligt – innan vi hade ”fredagsmys” i hallen. Nu vågade vi ännu mer, och Strix svarade upp med en härlig attityd. Vi jobbade okopplat större delen av tiden och gick dessutom en lång rallybana med fullt fokus. Det var en mästarklassbana, så vi bytte förstås ut en hel del av momenten, men den var ju lång. Dessutom innehöll den en frestelse som han klarade av med bara lite sneglande. Att vi dessutom i den miljön lyckades med ett nästan helt färdigt apporteringsmoment, det kändes verkligen toppen.
Vilken otrolig utveckling vi haft på kort tid nu. Plötsligt har vi kommit dithän att vi vågar lita på varandra, och att vi vågar utmana våra gränser. Visst, vi har fortfarande en lång väg kvar att gå, men det känns plötsligt som om ekorrhjulet vänt, att vi äntligen lagt den värsta uppförsbacken bakom oss och att vi kanske, kanske kan få lite medvind ett tag. Vi ska i alla fall försöka.
Suddenly the wheels are in motion / And I, I’m ready to sail any ocean / Suddenly I don’t need the answers / ’Cause I, I’m ready to take all my chances with you