Månad: augusti 2018

… with many a winding turn / that leads us to who knows where / who knows where …

Det är sannerligen en lång och slingrande väg att gå när man hamnat fel. När den berömda magkänslan har fått ge vika för alltför mycket tänkande, analyserande och grubblande. När man låtit prestationskraven vinna över glädjen. När allt, som egentligen är så enkelt och självklart, plötsligt blivit krångligt, svårt och nästan sönderstrukturerat. När det börjar kännas omöjligt.

Jag är inte den som ger upp. Tvärtom. Och för ett tag sedan kom jag till insikt med att jag tappat bort känslan för vad som är viktigt i hundträningen. Tack vare fina vänner och ytterst duktiga online instruktörer känns det som om vi nu äntligen är på rätt spår igen. Men det tar tid. Inte nog med att jag själv ska orka lägga bort alla mina krav på mig själv (jag måste våga låta bli att vara duktig hela tiden och bara vara mig själv), Strix ska också övertygas om att det från och med nu inte ska bli sådär fel igen. Och det görs inte i en handvändning. Vi älskar varandra, Strix och jag, men vi har till viss del tappat bort tilliten i svåra situationer. Nu gäller det att bygga upp den igen. Det tar tid, och måste få ta tid.

Delmål ett är att jag måste sänka mina orimligt höga krav på mig själv (och därmed de orättvisa krav som då ställs på Strix) och jag tog ett stapplande steg på den vägen i helgen. Anmäld till HtM på hemmaplan var målet att belöna på planen (och alltså diska oss) när han kom tillbaka efter tapp. Jag klarade det inte fullt ut (hoppet om att det skulle gå utan disk blev för frestande) utan väntade till efter tapp nr.2 (som bara kom för att jag INTE belönade när han gjorde rätt första gången). Dock blev det ruskigt bra ändå, och nu är jag helt övertygad om att tappen inte händer för att han vill TILL något annat, utan att det handlar om att han inte orkar kanalisera sin energi och arbetslust på rätt sätt. Att han verkligen VILL jobba tillsammans med mig framgick utom allt tvivel, så nu gäller det att vara övertydlig och bygga förtroende i rätt takt. Diskade blev vi, men kommentarerna, wow!

Nu har jag därför anmält till flera tävlingar, enbart för att tvinga mig själv att göra pedagogiska starter för hunden, INTE några som ska generera i något resultat. Dessa tävlingar är för Strix skull, och inte för min. Jag ska utanför min comfort-zone, och det rejält

Nästa steg på vägen tog jag igår när jag åkte ner till centrala Kungsör för att träna mitt på Stortorget. Inte för att det är så stort, men med folk som passerade lite godtyckligt, hundar som rörde sig och lite annat så bjöd det i alla fall på lite utmaningar, inte minst för mig. Strix överraskade mig med att hålla ihop betydligt bättre än väntat – men så gav jag honom också rätt förutsättningar. Mera sådan träning är på gång, och jag ser fram emot en spännande höst.

Plötsligt är glädjen tillbaka, magkänslan på plats och prestationsångesten förvisad. Vägen må vara lång, men vi ska nog hitta hem till sist.

So on we go / His welfare is of my concern / No burden is he to bear / We’ll get there
For I know / He would not encumber me / He ain’t heavy, he’s my brother

 

 

 

I skrivande stund är det måndag kväll och min sista semesterdag har tagit slut. Imorgon är det dags att dra på uniformen igen.

Sommaren har varit helt otrolig och det är fortfarande varmt och skönt. Förra helgen hade vi besök av väninnan från Dalarna som stannade till några dagar på väg hem från årets Collie-SM. Strix och Hexa trivs verkligen bra tillsammans ❤ oavsett om det handlar om lek, träning, mys eller promenader.

  

Regnet som väntat på sig i över sex veckor kom till sist, och när vi var till klubben en sväng dånade åskan helt osannolikt. Det bekom inte hundarna som umgicks lika kärvänligt som alltid medan vi väntade på att regnet skulle lugna sig lite grann.

Till slut körde vi lite lydnadsträning ändå och Strix skötte sig galant.

När vårt besök åkt hem gjorde vi en dagsutflykt till Vinön för att gratulera svägerskan på födelsedagen. Årets varmaste dag, 34 grader. Strix fick sin lilla hage uppsatt och så byggde maken ett provisoriskt tält till solskydd.

Sedan var det dags att åka till Småland på läger. Torsdag-söndag. Jag hade hand om prova-på-gruppen. Pga sent återbud var det en liten grupp, men vi har verkligen haft roligt. Strix har också fått vara med lite. Dels har han visat några övningar, dels var kurshundarna så unga att de behövde lite vila.  De fick prova på rallylydnad, spår, freestyle/HtM, nosework och så hade vi lite hanteringsövningar och miljöträning. Passivitetsträningen kom också automatiskt. Det var verkligen roligt att ha gruppen och jag hoppas att de blev nöjda.

 

På fredagskvällen skulle vi visa lite HtM för hela lägret. Nervöst. Jag förklarade för dem att Strix och jag nu byggde förtroende och att kopplet för  tillfället är vår gemensamma trygghet, vilket innebär att jag inte tänkte koppla loss. Strix skötte sig exemplariskt och verkade inte märka publiken alls, och inte heller verkade han bry sig om att jag var lite nervig. Och faktiskt lyckades jag hålla mig här och nu och fokusera på glädjen. Strix jobbade kanonfint utan att säga ett ljud eller ens försöka titta åt något annat. Lilla älskade hund ❤❤❤???

Idag har vi inte gjort många knop. Maken och jag tog en tur till Glass & Berså, ett måste varje sommar.

 

Imorgon börjar vardagen igen.