Månad: januari 2018

Glädje är viktigt i träningen, och den senaste veckan har vi satsat mycket på det. Mer än vanligt. Idag åkte jag till Tärnsjö för att träna i Hällby-Lohallen. Lång resa, men det är en av alla de små delmål som ingår i en mer långsiktig plan. Det var en jättemysig hall, och vi ägnade tiden åt att bara köra korta sekvenser av programmet och belöna det. Vi har kommit en bra bit på väg med ”om” tycker jag.

Liten film på ”Om”

Vi ägnade också lite tid på att avdramatisera handsken. Jag har tränat utan den ett tag, så när den var med idag var den till att börja med onödigt intressant. Efter ett tag var den inte så spännande längre.

Vi hade dessutom turen att träffa på två trevliga tikar innan vi började, så Strix fick tillfälle att umgås lite. Välbehövligt, då den ena var en dvärgschnauzer, eftersom han har en förutfattad mening om att alla schnauzrar är farliga. Denna tjej lyckades dock charma honom.

Glädjen gick verkligen att ta på under dagens pass  Allt, precis allt, fungerade som det skulle och vi körde bara korta delar av programmet och belönade rikligt och varierat. En riktig glädjeboost .

 

Så länge som jag kämpat med fokus och koncentration och verkligen försökt vara här och nu och äntligen börjar det röra sig åt rätt håll.

Vi har tränat “om” tidigare, men det har inte funkat utan att nästan leda runt med godis och så har det låtit lite för mycket. Idag testade vi igen och plötsligt hade poletten trillat ned.

Nästa test var vårt nya trick med speglade blickar, och det funkade också bra. Och att börja gå både bakåt och framåt i mellanpositionen, det fungerade det också.

Så jätteskoj att kunna känna att vi äntligen tar lite steg framåt i träningen. Jag är nu med i en programboostgrupp på nätet som är helt suverän. Tipsen och peppet jag får därifrån är mer än guld värt.

I noseworken har vi nu börjat med precision, och nu idag körde vi fyra inomhussök där han inte fick någon utdelning förrän han var exakt rätt.

Ikväll är vi nöjda, både Strix och jag. Och det som är kanske störst av allt är att han inte en enda gång har tagit till ljudet.