Strix och jag är med i en programboostgrupp för freestyle/htm på nätet. Helt suveränt. Man får ta del av alla i gruppens tankar och funderingar, och så får man hela tiden stöd och feedback från kursledaren. Just nu slipar vi på programstart, och jag börjar ÄNTLIGEN känna att det lossnar i starten. Det får inte vara för svårt, det får inte vara för lätt och Strix och jag måste våga lita på varandra. Svår balansgång, men det känns som vi är på rätt väg nu. (Blir dessutom grön av avund när jag ser vad andra har lyckats hitta på. Såå bra idéer man kan få. Hoppas verkligen att jag lyckas bli lika kreativ så småningom.)
Den här helgen har varit suverän på många sätt. Sovmorgon gånger två, inte fel alls. Visst, Strix ska få en promenad och frukost, men att kunna krypa ner under täcket en stund efter det känns bara såååå lyxigt. Att det dessutom varit riktigt vårväder har ju inte känts fel heller, denna kalla vår.
På lördagseftermiddagen träffades vi från noseworkgänget på tågstationen i Kungsör. Många utmaningar och störningar fanns det där, vill jag lova. Frestelsen att kissa var lite väl stor … Jag har bestämt mig för att träna utan byxorna på honom och försöka korrigera honom så att han ska förstå att det inte är okej att kissa när han är ”på jobbet”. Här hade vi lite att jobba på med tanke på hur pass inkissat området troligtvis var. Men jag avgick med segern där. Hoppas att han lär sig med tiden.
Hur som helst så hade han lite svårt med fokus på de första gömmorna. Det lite typiskt honom. Han jobbar bättre efter en eller två lyckade sök. Jag får ta till mig det och försöka få till en bra startrutin. När han väl fokuserar är han superduktig.
På söndagen fick vi låna grannarnas garage, vedbacke och växthus. Här kunde jag gömma flera doftkällor, och Strix jobbade på fint (efter att ha snurrat lite väl mycket i starten (igen).
Lite senare på eftermiddagen preparerade maken två fordon åt oss. Detta för att jag inte skulle veta. Det är så viktigt att inte veta och att inte styra. Lite ofokuserat i starten på cykeln, som vi körde först. Men snart var han inne i det, och jag valde att avvakta med att signalera markering tills han VERKLIGEN hade fryst doften under framhjulets stänkskärm.
Direkt efter det gick vi till gräsklipparen. Nu var det inga problem i starten, och snart kunde Strix konstatera var doftgömman fanns och markera så att det inte fanns några tveksamheter.
I övriga vardagslydnaden jobbar vi mycket på kontakten under promenaderna. Den är inte alltid den bästa och Strix drar en hel del i kopplet. Sånt där som borde vara självklart är inte alltid det man ägnar sig åt. Det har varit lite si och så med hans koppelträning (av olika anledningar) ända sedan han var liten, men skam den som ger sig. Det är först nu i vår som jag tagit tag i det mer konsekvent, och träning och envishet visar sig ge resultat (förstås!). Nu går det jättebra i störningsfria miljöer. Vi jobbar vidare.