Strix har gjort följande starter i Rallylydnad
Nybörjarklass, Arboga BK 2015-05-09
Det kändes som en bra idé att tävla Strix i Nybörjarklass för att ”träna på att tävla”. Tanken var inte att ha några resultatmål, utan bara prestationsmål. När jag väl hade anmält inföll den totala förändringen av koncentrationsförmågan …
Nåja, han HAR svårt att koncentrera sig, men jag bestämde mig ändå för att genomföra tävlingen. Huvudet gick runt, runt på honom, och han var som en stor parabol hela han. Han missade INGENTING!!!! När vi väl skulle gå in på banan verkade han ha glömt vem jag var …
Det tog tre skyltar innan vi kom igång, men sedan gick det rätt så bra en stund innan han ”tappade bort sig” lite igen. Det kändes inte som att vi hade något vidare samarbete i banan, men något (eller kanske det mesta) måste väl ha varit bra eftersom poängen räckte ända till 82p, kvailficerade och en femte placering.
Debuten är gjord.
Nybörjarklass, Osby BK 2015-06-03, Collie-SM
Ännu en start med en hund som inte är riktigt färdig.
Kontakten när vi gick in på banan var som bortblåst. Man kan lugnt säga att det blåste, vilket gjorde att alla regnrockar och tält fladdrade till sig Strix uppmärksamhet lite för mycket.
Hur som helst så kom vi igång, men de små nummerflaggorna på skyltarna var en nyhet, och det tog ett par skyltar innan han hade kollat in dem ordentligt. Sedan gick det riktigt bra en stund. Så kom vår svaghet: 1-2-3 bakåt. Det här kan han inte, men jag försökte vara så pedagogisk som möjligt. Det hjälpte föga. Strix gjorde som han brukar när han inte fattar: han skällde och hoppade upp mot mig. Efter ett ytterligare försök gav jag upp och ”började om” därifrån jag var. Strix drog således på oss 5 minus och jag 10 på den skylten …
Jag lyckades ändå få med mig Strix därifrå, och han hade fokus ända tills sädesärlan dök upp …
Ung hund, men GLAD hund. Målsättningen med mina två starter i rally har varit att Strix ska se det som positiva erfarenheter, och DET har jag åtminstone lyckats med. Poängen blev idag bara 51p och räcker inte till något kvalificerande resultat.
Nybörjarklass, Kungsör BHK 2015-12-05
Mot bättre vetande (kändes det som) hade jag anmält Strix till ännu en rallytävling. Koncentrationen lämnar i vanliga fall MYCKET att önska, och med störning av andra hundar och mina tävlingsnerver blir det ju inte direkt bättre …
Nåväl. Målsättningen med dagens start var att försöka hålla kontakt och fokus vad som än hände. Modet sjönk direkt när jag såg banskissen. Spring med svängar och i flera omgångar … Strix största svaghet är att springa. Det är SÅ roligt att han har svårt att hålla sig på marken OCH att hålla riktning. Detta kändes oöverkomligt. Men jag var ju ändå där och bestämde mig för att göra det bästa av situationen.
Vi hade startnummer två och medan första ekipaget var på banan värmde vi upp i slussen. Hunden i banan skällde en del, och jag kastade något getöga in genom fönstret för att se hur långt de hade kommit samtidigt som jag körde några sitt-stå och still-ligg-gå runt, eftersom det ingick i banan. Strix brydde sig inte om skallen eller de efterföljande applåderna, och så var det dags för oss att gå in i hallen.
Jag tog ett djupt andetag och försökte gå in i ”bubblan”. Tankarna på Niina Swartbergs föreläsning om uppgiftsmål (i mitt fall att få Strix att hålla fokus oavsett vad som hände) och tanken ”Om min hund kunde tala, vad skulle jag vilja att han sade när vi gick av banan?” Vi blev inropade och ställde upp utanför, rättade till kopplet och klev över bandet för att ställa upp vid startskylten.
Första skylten var ligg. Det gjorde han utan problem, om än något sakta i mitt tycke.
Andra var sitt-spring. Satte sig gjorde han och så var det då dags … Jag pratade med honom, sprang i rätt mesigt tempo och han följde fint. Tyst, lugnt och med rätt riktning.
Tredje skylten var 270 vänster (i spring då). Jag tog en betydligt vidare sväng än jag normalt gör i vänster, men Strix hängde med, lugnt och fint. Han hade FULLT fokus på mig, och jag höll mig där jag skulle. Fokus på ett steg i taget. Bara här. Bara nu.
Fjärde skylten, slalom. Temposkifte till normalt tempo och så genom slalomen. Här började han tränga lite, men vi jobbade på. Kontakten var fortfarande fin.
Ut ur slalomen och börja springa igen …
Skylt fem var sväng höger. Lättare att svänga från hunden i spring, och han var fortfarande HELT med utan att flaxa runt i öronhöjd.
Sjätte skylten var normalt tempo. Här blev jag lite FÖR lättad och tappade fokus, Strix skällde till och jag tvingade mig direkt tillbaka in i fokus igen. Här och Nu.
Sjunde skylten var sitt-stå. Lite väl snett tyckte jag.
Åttonde skylten 270 vänster är normalt vår paradgren, men nu hade han hunnit lite väl långt fram på grund av mitt tidigare tapp i fokus. Jag gjorde därför en halvhalt i svängen, och efter det var han tillbaka i full koncentration igen.
Nionde skylten var 1-2-3 steg bakåt. Det här ÄR svårt. Strix gick fint ut i frontposition. Jag var lite otydlig efter första bakåtsteget, vilket gjorde att han gick på mig. Efter det tredje får jag totalt hjärnsläpp och säger ”fot” istället för ”front”. Strix sätter sig givetvis i fot, eftersom jag ber om det. Då kommer jag på vad jag gjort, men känner att det enda vi kan göra nu är att fortsätta och jobba oss igenom banan.
Tionde skylten var gamla tysksvängen, den gjorde han bra och sedan var det 270 höger som skylt elva innan det blev långsamt tempo vid skylt tolv. Långsamt gör han riktigt bra.
Trettonde skylten var sitt-ligg-gå runt, och detta fungerade HELT prickfritt. Långsamt tempo igen in i spiral höger, skylt 14. Nu var vi nära läktaren och jag hörde hur kamraten fotograferade och hur det pratades på läktaren. Strix hade bara ögon och öron för mig. Känslan var ENORM.
Långsamt tempo fram till målskylten. Under den här transporten skällde det till på läktaren och Strix tittade snabbt däråt. Direkt när jag påkallade uppmärksamhet var han tillbaka till fokus. Väl övermållinjen kom hans lilla kamprulle fram och glädjen visste inga gränser.
Jag hade INGEN aning om vad vi missat. 1-2-3 bakåt visste jag ju, och jag var tveksam på det sakta läggandet och sneda ståendet, samt eventuellt o jag gjort någon tankegroda någonstans.
Men det var inte viktigt!!!!!!!!
Känslan av en fokuserad, TYST hund som bara hade ögon för mig och glädje i stunden var värt mer än ALLT annat. Känslan var obetalbar. För min del spelade det ingen roll om vi till och med diskat oss, jag var SÅ nöjd med prestationen och samarbetet inne på planen så att allt annat blev totalt oväsentligt.
Nu räckte det till 85p (där 13p åkte bort i 1-2-3 bakåt på grund av mig, och 1p försvann pga förarfel i halvhalten). Strix själv stod således för 1p avdrag för att han trängde i positionerna. Jag är så nöjd med min klimp, och nu ska vi lägga lite mera krut på positionen.
Nybörjarklass, Kungsör BHK 2016-03-04
Så var det dags för ännu ett tävlingstillfälle för oss. Omständigheterna var inte direkt optimala, men när är de det? Alltid när det blir dags känns det som att det hade varit bäst att låta bli.
Mina känslor runt allt med träning och tävling har åkt lite jo-jo nu sedan armbågsresultatet visat sig vara så illa. Vi hade kunnat vara bättre förberedda, det är det minsta jag kan säga.
När det sedan började närma sig vår tur så varvade Strix upp sig alldeles för mycket. Jobbigt värre, men han är ju sådan nu. Hormonerna på utsidan och otroligt svårt med koncentrationen. Jag hoppas att han snart växer till sig lite, mognar och ”landar” i sig själv igen med tiden. Nåväl, det var dags att gå in på banan.
Strix hade koll på det mesta utom mig. HELT fel förutsättningar med andra ord. Dock gick vi in och jag gjorde det enda jag kunde göra där och då. Jag jobbade på kontakten och försökte koncentrerar mig på att bara vara här och nu. I början var det yvigt och ofokuserat från hans sida, och han skällde till ett par gånger men snart blev det bättre. När jag ger honom rätt förutsättningar så går det så otroligt mycket bättre. Hans fokus bättrade sig allt eftersom mitt dito blev tydligare.
Visst hade vi kunnat utföra frontpositionerna bättre, men att han fixade spring med 360 grader höger och vänstersväng, det hade jag väl inte riktigt vågat hoppas på. Men det gjorde han! Sedan var det långsam marsch med 360 grader vänster innan det var dags att gå i mål.
Domarkommentaren kan jag leva länge på, särskilt med tanke på hur katastrofal känslan var strax innan. ”Snygg bakdelskontroll & läggande. Bra tempoväxlingar & 360 grader långsamt.” Vi fick lite avdrag på helheten för skallen i början, vilket förstås var helt rätt och sammanlagt hamnade vi på 83 poäng, kvalificerat resultat och Strix första titel: RLD-N
Nybörjarklass, Kungsör BHK 2016-12-10
Alla som läser i träningsbloggen har ju förstått att det här med att fokusera på rätt sak med störning i närheten är Strix STORA akilleshäl …
Förutom viltspåret (där den typen av störning inte är aktuell) har jag därför avsiktligt låtit bli att tävla under större delen av året. Trist, eftersom det är mitt stora intresse, men ack så viktigt att bygga inför framtiden. Strix ska ju också tycka att det är roligt, annars är det ju ingen idé.
Därför har jag målmedvetet tränat på störningar, till att börja med utan prestationskrav. När jag kände att han började kunna bibehålla fokus på mig i stökiga miljöer så anmälde jag till en rallytävling på hemmaplan. Visserligen är vi klara i nybörjarklassen, men koppel på och inga leksaker på planen kändes som en lagom fair deal för honom att börja med när mina nerver skulle komma in i det hela också. Vi har ju i ärlighetens namn inte gjort så långa sekvenser utan belöning under ströningsträningen heller …
Målsättningen med starten idag hade ingenting med poäng att göra – jag var bara intresserad av attityd. Jag hade också bestämt mig för att inget skulle få störa mitt arbete heller. Lugnt, tydligt och fokuserat från mig, precis som på träning.
Vi gick in i bubblan. På riktigt! Jag hörde ju att vi var välkomna in på banan, men sedan fanns bara vi. Jag tog god tid på mig belönade lite extra innan jag stoppade undan klicker och godis och gick in på banan. Vi gick som i trans. Jag hörde inget och såg inget annat än Strix och den skylt vi just då jobbade med. Strix svarde med att inte säga ett pip, inte se något annat än mig. Inte en blick åt något annat. Inte ens ett vipp på örat …
Så kom min skräckskylt (1-2-3- bakåt) och här gör jag mitt enda misstag. Kommandot jag använder till Strix är FRONT. På Spaders tid körde jag med NOS. Och vad säger jag mitt i banan????? Jo – NOS – förstås … Stackars Strix gick något steg framåt och vände sig sedan frågande mot mig. Jag inser direkt min blunder, men slår det ifrån mig och ber honom komma in fot (vilket innebär att han rundar mig och skylten) och säger sedan FRONT. Strix intar genast rätt position och så fortsätter vi banan med fokus här och nu, missen var redan glömd, och klarar sluttampen utan övriga avdrag och (viktigast av allt) utan att lämna bubblan.
Känslan när vi går i mål, jag berömmer honom och han FORTFARANDE bara ser mig och inga andra hundar var HEEEEEELT underbar. Glädjetårarna glittrade i ögonfransarna vill jag lova. All denna träning hade gett utdelning. Poängen var fullständigt ointressant, lyckan över attityden och samarbetet var total.
Vi landade på 94 poäng (3p avdrag för bristande samarbete på grund av mig). Övriga avdrag var två enpoängare för snett sättande och ett poäng på helheten för att han tränger. Båda de sakerna är jag medveten om och jobbar långsiktigt på. Så underbart att känsla och poäng hängde ihop. Nu vet jag hur jag ska agera i fortsättningen, så nu gäller det att träna på att klara av det också …