Kvitto

Det är alltid skönt att få ett kvitto på att det man jobbar och sliter för ger resultat.

Strix och mina stora svårigheter med att fokusera på rätt sak vid rätt tillfälle  är något som ställer till det för oss. Jag vet ju att jag måste ge honom helt rätt förutsättningar, men även då blir det fel ibland och då sviktar tron på att vi är på rätt väg. Det finns tillfällen när jag undrar varför jag över huvud taget fortfarande försöker, tillfällen när det känns helt hopplöst och när jag tvivlar starkt på min förmåga. Sådana dagar känns det tungt.

Men så finns det som tur är dagar när allt fungerar hur bra som helst, och när jag kan vara stolt över oss. I veckan som gick hade vi avslutning på tävlingskursen i nosework, och Strix levererade kanonfint. Bästa tid och SSE  i behållarsöket, stabilt jobb i inomhussöket, tveklös markering i fordonssöket och så tyvärr utanför tiden i utomhussöket. Men det som verkligen betydde något den här kvällen var att han inte brydde sig om någon av de svåra störningarna. Inte gjorde han en enda ansats till att kissa i banan heller, trots att miljön verkligen inbjöd till det. Ett underbart kvitto, verkligen.

Ett ännu bättre kvitto kom igår. Vi tränar på att tävla genom att ställa upp i Rallylydnad, Nybörjarklass. Vi är ju klara där, men eftersom man inte måste flytta upp så stannar vi kvar och tränar på att prestera i skarpt läge.

Eftr över två veckors högsommarvärme redan i maj så genomförde vi en dubblerad start i 30-gradig värme och gassande solsken. Parallella planer och således gott om störning. Målet med dagen var att jag skulle stötta Strix hela vägen och försöka hålla fokus på rätt sak hela tiden, något som tar på krafterna i värmen. Strix skötte sig fint på tävlingsområdet hela dagen, och jag också.

När det var vår tur inför första starten så fastnade han i någon spännande doft precis vid startskylten. Jag kämpade för att hålla fokus, behålla glädjen och valde slutligen att backa för att få med honom. Det kostar förstås, och redan här hade vi tio minuspoäng, men det var ju inte poängen vi var här för. När han väl kommit in i fokus så gick vi hela banan som i trans. Visst trängde han en hel del och visst skällde han vid backandet och läggandet (som alltid), och så gjorde vi en övning fel, men han höll fokus på mig och inget annat! Lyckan var obeskrivlig när vi lämnade planen. Tre poäng från kvalificerat resultat får VERKLIGEN ses som godkänt när man gör en felövning och börjar så katastrofalt. Men återhämtningen, wow!

Andra starten gick det om möjligt ännu bättre. Han var klart med från start och höll fin kontakt med mig. Jag hörde att föraren på banan bredvid desperat jobbade med sin hund, och märkte att Strix kollade däråt, men valde att inte ägna en tanke på något annat än MIN uppgift: att guida Strix. Sekunden efter det var Strix tillbaka hos mig i fokus, och när jag efteråt fick höra av kamraterna vid sidan av ringen att hunden på banan bredvid rullat sig i värmen och dessutom tagit ett litet frivarv, då rann glädjetårarna. Min lilla älskling, som har så svårt med störningar, valde bort detta för att jobba vidare med mig. Och att sedan få se hur glatt och fokuserat det ser ut när han jobbar, det gläder mig oerhört. I de mörkaste stunderna har jag tänkt tanken att han kanske inte vill, men när jag ser attityden han visar upp här så känner jag att jag kan släppa den gnagande oron.

I andra starten skötte vi oss så bra att det räckte till poängmässigt också.