You’ve got troubles, and I’ve got ’em too / There isn’t anything I wouldn’t do for you / We stick together and we see it through
Äntligen börjar det röra på sig riktigt ordentligt. Sakta börjar vi våga lita på varandra även i svåra situationer, Strix och jag.
Plötsligt jobbar vi på lydnadsmomenten igen. Idag fick vi en genomkörare av bästa träningskamraten i några av momenten, och Strix levererade fullt ut. Så jätteroligt.
I övrigt fokuserade vi på startrutin och positiv känsla i ny miljö. Även här gick det över förväntan.
Jag är så glad över Strix attityd idag, och även stolt över min egen självbehärskning. Idag tog vi mer än ett steg (eller till och med kliv) framåt, men jag lyckades ändå sansa mig och nöja mig där. Som träningskamraten sade: ”Ibland blir det gigantiska steg, men det betyder inte att man ska börja springa.”
Det känns så bra att vi äntligen hittat tillbaka till varandra. Det har varit så mycket som blivit galet, och det tar tid att jobba tillbaka tilliten. Det är lätt att gå för fort fram, och jag har inte gjort det lätt för Strix alla gånger. Men man lär av sina misstag, och hur tokigt det än har blivit så har det aldrig funnits några tvivel om vilket värde vi sätter på varandra, Strix och jag.
Vi har nu en massa utmaningar framför oss, och vi ska ta oss an våra uppgifter med stor tillförsikt och förväntan. Bakslag kan komma – och det gör det förmodligen – men det viktiga nu är att vi tar oss igenom utmaningarna med glädjen och samarbetet i behåll.