Denna vecka har jag legat däckad och inte orkat mycket alls. Trist för Strix del, men han har ju förstås haft sällskap hela dagarna så han är nog rätt så nöjd ändå.
Den enda ”träning” jag har orkat ägna mig åt är att spela musik och försöka hitta något lämpligt till vårt blivande freestyleprogram. Det har inte gått särskilt bra, men å andra sidan har jag ju varit rätt så off …
Idag har jag ändå känt mig lite piggare, så Strix har till sin stora glädje fått speja lite. Stående mellan mina ben ska Strix och jag alltså speja åt båda sidorna i takt med varandra (och till den blivande musiken förstås). Detta kan han inte så bra än, vi hade nyss börjat när jag blev sjuk, men med godis går det bra. Lagom svår nivå således, och något där jag står stilla var en förutsättning för att vi ens skulle göra något alls. Vila kan nog vara bra, för detta fixade han trots att det är ett helt nytt inlärt trick som vi inte sedan provat på en hel vecka.
Innan jag blev sjuk har vi tragglat starter i nya miljöer. Gissa om jag blev både förvånad, glad och stolt när han fixade att fokusera sig genom programstarten nere på tågstationen i Kungsör. Visst hade vi koppel på, men ändå!
På det stora hela händer det en hel del på fokusfronten nu. Tack och lov, får jag tillägga, det är verkligen på tiden. Vi strävar på med hans svårigheter för störningar och det känns som att vi går, om än alldeles för sakta, i alla fall framåt.