Oj, vad tiden går. Semestern är slut och jag har börjat jobba igen. Collie-SM har gått av stapeln och då var det ett intensivt jobb vi lade ner som arrangörer. Roligt och jobbigt på samma gång, men visst hade det väl underlättat om brunnen inte hade sinat redan på morgonen första dagen …
Strix då? Jo han fick vara hemma under SM-arrangemanget, men har fått mycket träning utöver det. Vi har spårat en del, och det uppskattar han verkligen. Häromdagen fick vi nya klövar av grannen, så nu får vi ge oss ut och gå några blodspår också.
Vi har varit på ytterligare en Noseworktävling. Denna gång en tvådagars i Vallentuna. Ja, det var förstås två tävlingar, men det blev en resa med två hotellnätter. Strix skötte sig mycket bra på hotellet och på tävlingsplatsen, men med själva sökandet gick det lite sämre. Så är det ibland. Men vi tränar på. Nu är det många järn i elden samtidigt.
Vi är till klubben på tisdagar och tränar på att bara vara och kunna fokusera bland andra. Det är det svåraste. De sista gångerna har det funnits rallybana, så då har vi förstås kört lite med det också. Klart över förväntan, med tanke på hur lite rally vi tränat på sista tiden.
Nosework tränar vi så ofta vi kan. Bra går det, så länge jag ger honom rätt förutsättningar. Jag tror att jag äntligen har hittat rätt i hur jag ska ledsaga honom nu, men jag ska utvärdera lite mer innan jag bestämmer mig fullt ut. Gårdagen innebar träff med klubbkompisarna som kör NW och en hel del spännande sök. Ikväll hoppas jag på att det blir en givande träningsträff också.
Nu drar dessutom en nätbaserad programboostgrupp (freestyle) igång, och där har jag tänkt damma av och utveckla mitt nedlagda program och kanske få till något som så småningom kan provas officiellt …
Nu i helgen ska vi också gå del 2 i kursen om hundspråk och psykologi. Det ska bli superspännande.
Nästa helg har vi ännu en tävling i nosework inbokad, och så har jag planer på att anmäla honom till rally också. Vi är i stort behov av att komma ut i skarpa lägen, och att göra något vi redan kan känns som en lagom svårighet med den störning som tävling trots allt innebär. Vi går inte upp i fortsättningsklass fast vi får, utan väljer att ha kopplet på och inte frestas av leksaker på planen. En sak i taget …