Han har lite svårt att prestera med störningar, min bästis. Och vi fick i ärlighetens namn inte så mycket vila innan söndagens tävling. Varmt på rummet och lite svårt för Strix (och för all del mig också) att komma till ro. Tidigt uppe och lite nervigt innan samling.
Men det är så otroligt härligt med den här sporten. Alla är så måna om att hålla avstånd och visa hänsyn när man har gult band. Så skulle det vara överallt. Vi fick verkligen hjälp av funktionärerna att hitta en plats för oss själva att ladda på. Med startnummer fyra var det dags för oss tidigt. Lika så bra det.
Första söket var inomhus. I ett ridhus, ett kontor på övervåningen. Massor av nya lukter för Strix. Två små rum med lite bråte i, en och en halv minut. Strix var på från start och gick nästan direkt fram till en stol. Jag kände att det ev var en markering, men den var inte så tydlig att jag vågade lita på den. Jag drev på honom in i nästa rum. Här snurrade han lite under ett bord, och så blev jag stressad. Gick ut i första rummet igen när jag tyckte att han inte verkade fastna för något i det inre rummet. Tiden tickade på och gick ut. Och visst fanns doften där han hade visat först. Såååå typiskt.
Direkt ned för trappen och in i manegen för behållarsöket. Här kollade han av underlaget lite, men hittade rätt låda på 20,09 sekunder. Så jättehärligt att han från det stressade söket innan direkt skötte det snyggt i nästa sök.
Lunchuppehåll och lång väntan blev det sedan, innan det var dags för eftermiddagens jobb. Under lunchen hann vi se en katt – vilket innebär en explosion för Strix. Ett mindre lyckat hundmöte blev det också, och nu var han trött. Jag också. Värmen ökade hela tiden, till råga på allt. Jag samlade ihop honom medan vi väntade på vår tur. Kontaktövningar, fot och lite tricks. Bra att hålla fokus på koncentration i stället för omgivningen. Här och nu. Han och jag.
Fordon stod som nästa punkt på programmet. De stod också inne i ridhuset. Åkgräsklippare och en fyrhjuling med släpvagn. Han var riktigt laddad. Vi började med gräsklipparen. Ett varv runt och vi konstaterade att där var den inte. Släpet sedan, då det stod närmast. Inget på den sidan vi startade med och vi fortsatte med fyrhjulingen. Tyckte han gjorde en liknande markering på fronten som den jag missade i första söket, så jag tog tillbaka honom. Då frös han snyggt och fint, och vi hade klarat ännu ett sök.
Direkt över till utomhussöket. Sela av och på emellan, allt för startrutinen som nu börjar kännas trygg. Jag valde att ta på kisskyddet (som enligt domaren inte skulle kallas blöja, utan hölster, eftersom han har pistolen i det) då det var lite inbjudande miljö för skvättande. Fick också höra att två hundar innan oss hade kissat i rutan. Men Strix brydde sig inte ett dugg om det, utan jobbade fokuserat och markerade ruskigt snyggt.
Jag är så glad över hans prestation. Han brukar ju börja bra och inte orka mot slutet, men här växte han med uppgiften hela tiden. Det känns lite surt att jag inte var mer uppmärksam i första söket, men jag lär mig. Och att han levererade bättre och bättre känns också bra.
När jag sedan sett resultatlistorna blir jag ännu stoltare. Endast fyra hundar klarade diplom, så det var inte lätt. Vi var 0,18 sekunder från prispallen i behållarsöket, och om jag bara hade skött mina kort rätt så hade vi ju haft diplomet, och med tanke på hur snabbt han faktiskt fixade doften som jag missade så hade vi troligtvis vunnit hela tävlingen. Jag är så stolt över min bästis. Han har jättesvårt med störningar och ändå fixade han detta. Härligt. Det är så mycket mer värt än ett diplom, även om det förstås hade varit roligt att få ett. Han var värd det idag kände jag.
Nu har vi verkligen fått blodad tand och laddar för nästa utflykt. Tvådagars nosework i Vallentuna i augusti. Då har vi bokat hotell, och vi får se hur det går med nattro då. Men innan dess är det dags för collie-SM. Strix ska inte vara med, jag åker själv och jobbar som arrangör.