I vanlig ordning har vi firat midsommar hos min syster i Kumla. Vi sitter på lövad loge och njuter av traditionell midsommarmat med klassisk efterrätt.
Varje år är det sedan lika spännande att se hur fin tårta som serveras. Den är ALLTID god och ALLTID vacker. I år var det körsbär.
Strix är med inne på logen, men får vara i bur. Med sin allergi klarar inte min syster att få honom för nära, men på logen och med lite avstånd fungerar det bra. Med takluckan öppen kunde han ändå känna att han fick vara tillsammans med oss. Mycket praktisk lösning (och dessutom kanonbra att ha hans huvud på precis rätt höjd vid min stol så att han kunde provsmaka osten).
I övrigt är det lite jobbigt för Strix här på hemmaplan just nu. Grannarna är för tillfället hundvakt åt två hundar, och det går inte alls särskilt bra dem emellan. Strix är ovanligt på och märkbart störd av arrangemanget. Han visar närmast upp ett beteende som om de vore löptikar (vandrar, piper, vill inte äta, har svårt att sova), med den skillnaden att han ABSOLUT inte vill ha dem i närheten. Det är dock inga tikar, så jag funderar på om de möjligen kan vara kemiskt kastrerade. Det ska ju kunna trigga igång vissa hanar har jag hört, och Strix kanske är en sådan som reagerar på det viset. Jobbigt är det, hur som helst.
På söndagen var vi iväg till ett stall i närheten och tränade nosework. Så otroligt spännande att se hur bra han kunde jobba trots svåra vindar. Vi gömde både inne och ute, och insåg att trots att det blåste friskt var det lite märkligare vägar som doften tog INNE i stallet. Han letade på bra och hittade efter lite jobb på gömmorna. Dock kom han av sig lite när han plötsligt insåg att det stod en häst i en av boxarna. Det hade han inte fattat först. Nyttig träning. Himla kul att han kunde fokusera med tanke på hans något splittrade uppträdande i övrigt.
Och idag, måndag, så tog vi ett nytt tag med HtM-träningen igen. Jag valde att hålla till inomhus, även om det blir lite väl trångt, för jag ville inte att han skulle störa sig på grannarnas ”gäster”. Efter ett uppehåll brukar det vara lite si och så med utförandet från start,men jag körde hela programmet direkt utan extra hjälper eller förstärkningar. Han hängde med direkt, med fullt fokus. Duktig liten kille belönades med ett godisregn efter slutposen. Vi körde slutet några gånger till med olika belöningar och sedan avslutade vi. Jag ville VERKLIGEN köra en gång till och filma, men valde att avstå. Bättre att sluta med känslan på topp. Det var svårt, men jag vet att jag gjorde rätt och känner mig mycket stolt över att jag klarade det.