I helgen har Strix och jag varit på kurs igen. Denna gång var det mest för mig och mycket tid i bur för Strix. Jättebra passivitetsträning, som han verkligen behöver. De övningar han var med på skötte han jättebra. Jag tror inte att han har haft speciellt tråkigt, utan verkade väldigt nöjd.
Kursen hölls av Karin Prytz, Tass i Hand, som jag varmt kan rekommendera. Ämnet var hundspråk och psykologi, och det var otroligt givande. Vi hann med många intressanta diskussioner. Språk, signaler, stress, passivitet, inlärning, forskning, relationer, känslor … ja, kort sagt det mesta.
Nu har ju Strix lite svårt att lita på andra hundar, och går gärna in i försvar lite onödigt tidigt. Han har tyvärr hamnat på fel plats vid fel tillfälle några gånger och har därför fått tråkiga erfarenheter. Även andra saker som dyker upp plötsligt kan ibland utlösa samma reaktion.
Jag älskar Strix (om någon nu missat det), och jag har bestämt mig för att hjälpa honom ur det här. Om jag tycker att det är jobbigt så är det säkert ingenting mot vad han känner. Under helgen har vi gjort jättefina framsteg, och jag har dessutom fått upp ögonen för vilka olika alternativ som är bättre eller sämre i just hans fall. Fyllt på lite i verktygslådan, kan man säga. Och att få ett kvitto på att han reagerat rätt till 100% när han fått rätt förutsättningar, även i – för honom – svåra situationer, känns obeskrivligt skönt.
Jag har tänkt att vi ska boka en privatlektion eller två också där vi kan gå mer på djupet i vad just han (och jag) behöver, och känner mig riktigt hoppfull.
Efter att ha kommit hem så slocknade vi båda tidigt båda kvällarna. Det var förvånansvärt lätt att gå upp dag 2, men idag blir det nog inte så många knop för oss. Det är ju tur att jag jobbar kväll så att vi kan ta det lite lugnt. Efter en skön sovmorgon och morgonsväng latar vi oss lite och satsar sedan på en lång skön skogspromenad, det låter lagom.