Lite märkligt har det förra året varit, minst sagt. Mina föresatser att komma ut på tävlingsplanen gick över förväntan, även om jag gärna skulle ha fått pröva våra vingar lite mera. Dock blev det mesta inställt, vilket är helt okej med tanke på situationen, så det blir snällt till att vänta och hoppas på att läget återgår till det normala under detta år.
I brist på riktiga tävlingar anmälde jag mig till Lidköpings inofficiella online-tävling LISCH GOES ONLINE. Här skulle programmet filmas (vilket var lättare sagt än gjort) och skickas in. Vi skickade INTE in vårt bästa försök (som inte höll måttet eftersom jag lyckades ställa kameran så dumt att vi gick ur bild) utan ett där vi uppfyllde kriterierna. Dock var vi lite trötta då, både Strix och jag, så positionen var betydligt sämre. Trots det lyckades vi komma upp i uppflyttningspoäng, så nu hoppas jag verkligen att vi får försöka ”på riktigt” när restriktionerna släpper.
Ibland måste jag nypa mig i armen. Vi hade så stora bekymmer med det mesta i situationer med störningar (och för all del även utan störningar också) att jag inte trodde att vi någonsin skulle våga försöka. Tänk om jag hade fattat hur besvärligt han hade det innan han till slut blev akut sjuk. Så mycket onödigt kämpande vi sluppit, både han och jag. Men det är ingen idé att fundera så mycket på det. Vi fokuserar på nuet istället.
Nu är det ett nytt år. Bloggen har fått en ny adress. Nya möjligheter ligger framför oss varje dag, och jag ska verkligen försöka leva i nuet och inte fundera så mycket på det som varit eller det som ska bli.